Ett dödens år

Usch vilket dödens år detta har varit, eller i varje fall det senaste halvåret.
Först dog M.s man/J. & H.s pappa väldigt hastigt och oväntat.
Jag fick höra det via mobil inne på Engelbrektsboden i Lödde och bröt ihop.
Tårarna bara forsade och jag var tvungen att gå ut från affären för att folk undrade väl vad som var fel med mig som gick runt och tokgrät.
Jag stod väl inte A. speciellt nära, men vi hade ju ändå träffats en hel del, men mest kände jag för hans nära och kära.
Och så kom ju gamla minnen tillbaka också...

Samma dag så dog även M.s äldste chef.
Jag kände inte honom alls, men det är ju ändå tragiskt när någon går bort.

Sen var det dags för Michael Jackson...
Honom kände jag definitivt inte, men ändå.
Han har liksom alltid funnits där och hans musik är och kommer alltid att vara helt underbar!

Fick höra av en gammal klasskamrat att hans mamma hade gått bort i cancer (denna JÄVLA cancer).
Och hans mamma var världens snällaste, hon hälsade alltid på en med ett stort leende och var verkligen en riktig bullmamma.

Och så nu i veckan så gick ju Patrick Swayze bort, även han p.g.a. denna JÄVLA cancer.

Det de alla hade gemensamt är att de ALLIHOPA dog alldeles för unga!!!
Nu hoppas jag bara att det inte händer mer i år...