Livet

Börjar så smått inse att det är ganska skönt att må dåligt ibland, då uppskattar man allt det fina i livet istället.
När jag tänker på allt som får mig att må dåligt så inser jag ju samtidigt att jag har så otroligt mycket att vara glad och tacksam för!
Som när M.s puckade pappa klagar på min vikt, då blir jag ju ledsen, men när sedan M. ringer och skäller ut sin pappa då blir jag ju glad för min M.
Inte för att jag inte är glad för min M. i vanliga fall, men känslan blir ännu lite starkare när han gör sådana saker!

Just nu är jag ledsen för P.s skull, hon har precis mist sitt livs kärlek.
Han orkade inte leva längre och valde att lämna henne och 4 barn...
Han var aldrig någon favorit här hemma av olika anledningar, men just nu lider jag med henne.
Och jag hoppas verkligen att han har fått den frid han aldrig kunna finna här nere.